Känns som om allt brakar åt helskotta just nu. Bråk bråk bråk. När ska det ta slut. När ska roten till allt det onda försvinna.
Hur mycket mer ska vi behöva gå igenom?
Har haft tillräckligt de senaste två åren.
Sen 23/7 2011 har det gått utför.
När en älskad närstående bestämde sig för att avsluta sitt liv... Saknaden är enorm... Och växer sig bara större och större.
Till dig, älskade M.
Jag älskar dig som en broder. Samtidigt som jag hatar det du gjorde. Lämnade oss ensamma kvar utan förklaring, utan avsked. Lämnade dina tre barn i oändlig sorg. Det skär i hjärtat att se dem växa upp utan dig. Du var pappa, make, son och bror... Tänkte du på det? Tänkte du på hur mycket vi skulle komma att sakna dig? Hur mycket dina barn behöver dig? Hur kunde du lämna oss?
Kommer alltid att älska och sakna dig. <3 <3 <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar